Hemma!
Det är härligt att vara hemma igen, fast oj vad trevligt det har varit. Schapendoes är verkligen en trevlig ras!
Åh, ja sen vann ju Tazza och jag något! Jag tror hon blev bästa tik 6-9 månader och vi fick hederspris också! Tazzelasse då! Jag som bara vimsade runt och fattade inte riktigt vad jag gjorde där i ringen. Tack och lov så fick jag en massa hjälp och alla var så trevliga och positiva! Och sen anar ni inte hur nervös jag har varit inför detta... I flera veckor har jag gått med en tung klump i magen och oroat mig varje dag. Fy då! Men det gick ju ganska bra till slut och vem vet, kanske gör vi om det någon dag, Tazza och jag... :)
På söndagen, (idag) så fotade jag klubbmästerskapet i agility. Har precis laddat över bilderna till min tillfälliga dator, då min är pajj. Det ser ganska bra ut, men jag är inte nöjd, alls. Det regnade och var molnigt och jag hade velat ha lite mer ljus så jag hade sluppit de höga iso talen. Sen hände det något med autofokusen också.. Jag tror att objektivet börjar bli lite gammalt. Min gamla tamaron tele som är typ, mitt första objektiv någonsin. Det är ganska knasigt egentligen att den/det fortfarande lever, så som jag kan behandla mina stackars objektiv...! Nåväl, nu ska ja ta och förminska lite av bilderna och kolla igenom och sen tänkte jag lägga upp lite här. Imorgon ska jag nog ta en bild på Tazza ihop med sin medalj och rosett! 
Drottning Chilaili i solstolen..
Nu blev det väldigt lite skrivet om Chilli här så det får bli en rad eller två om henne också! Jo, jag är så glad över att hon aldrig verkar stressa upp sig. Hur jobbigt det än är runt omkring så håller hon sig alltid cool och bara kollar runt. Hon är så självsäker och lugn, aldrig stressad, aldrig missnjöd, bara hänger med överallt och finner sig i allt. Underbara lilla varelse! Fast ni ska bara se henne på agilitybanan när jag busat upp henne lite.. WROOM säger jag bara! Hon studsar och hoppar, biter mig i byxbenen och springer runt mig som om jag vore ett får... Fast hon har samtidigt full koll, (för det mesta), för om jag pekar på ett hinder så är det DET som gäller. Hon har agility i blodet, det är hennes grej. Synd bara att jag inte vågar tävla med henne... Jag vet att hon hade kunnat komma långt om jag bara hade vågat! :(
Min småttingar... Chilliwillsan och Tazzilassan! En dag, bannemej, så ska jag våga tävla!
